lördag 12 januari 2013

del 2

Hej! Jag fortsätter min spännande berättelse ; ).......
Efter att fröken som jag hade då fick veta att jag hade hörselnedsättning blev det för mej lite väl överdrivet artikulerande när hon pratade med mej, absolut inte illa menat, men ibland kände jag mej som om jag helt plötsligt blivit helt dumförklarad. Skulle givetvis sitta längst fram.    Eftersom skolan var en liten skola, så var vi bara 6 elever i min klass. Helt perfekt för sådana som mej!    Så i 1-2 ans  klassrum rörde det sej om 10 elever sammanlagt.

Varje år hade man "åhörardag" i skolan, vilket innebar att föräldrarna fick komma och vara med en dag med sina barn på skolan.
Till denna dag hade vi tränat in en pjäs som vi skulle spela upp för föräldrarna.  Jag kommer inte riktigt ihåg vad pjäsen handlade om, men jag var lite nervös inför denna dag men samtidigt var det lite spännande också.  
Nåväl  så hade jag en mening som jag bedjande på knä skulle säja  -Åh, skona mitt liv!   Jag sa skona med "å" och inte med "o" och det skrattades och en förälder skrattade högt och länge åt detta, förstås ovetande om att jag tog åt mej som jag gjorde, men jag blev ännu mer nervös och tyckte att det var så jäkla pinsamt!!!
Vet ej om det beror på den här händelsen eller ej, men jag har aldrig gillat något som helst uppträdande av något slag med eller utan ord.
                                                           spännande forts. följer.....
       

2 kommentarer:

  1. tur att du har tränat så vi kan vara ute på turne du å jag ;)kram från flöjja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen du håll väl ma sarrvingen du da!? Kram

      Radera