del 8

Hej!
De e till och fortsätta med storyn ; )

Det var till och börja fara till hörcentralen med jämna mellanrum och i början var det lite svettigt, för efter att ha åkt 9 mil och somnat i bilen så var det inte så kul och gå till den där tanten (audionomen) och vara duktig och alert.
Lille V skulle nu göra som han blev tillsagd så att det blev klart nångång, MEN det hade han inte alls nån lust med, rätt som det var kröp han under min stol och höll för öronen och visade TYDLIGT att han skulle inte låta någon stoppa i gegga i öronen för att göra avtryck till insatserna!!!!   ICKE!
Då kände jag stressen krypa i alla nerver, och liksom bad tyst att
-snälla V jar som hu vill så blir ma klar hen för den här gången!
Några tillfällen blev en hörselpedagog A (en mycket bra) inkallad och lekte fram V och tog till med allt möjligt för att locka fram pojken under stolen : / 

Ibland kändes resan hit lite onödig men det var att sikta in en ny tid!! Nya tag!

Ofta efteråt har jag tänkt om kemin mellan V och hon om det stämde riktigt bra?  Det är ju viktigt att kemin stämmer eftersom man ska på en massa återbesök och ha samma audionom.
I allafall jag blev så djuriskt trött av det ibland sega och långsamma stunderna, men det var inte klokt vad det tog på krafterna även fast det var V som utförde testerna och inte jag.....

En annan grej är ju de torftiga väntrummen som är bleka, tråkiga, oftast samma leksaker,inte så lockande prylar, inte alltid passar det och läsa saga där heller för man är flera patienter som sitter och väntar.

                Så vare med det. Fortsättning följer.    Ha de gott!