Tysta tallrikar!

bild lånat fr nätet.

Hej! 

Idag skriver jag om mina favorit tallrikar!

Jag som många andra har ju haft en hel del tallrikar genom åren....och en del e ärvda, en del e loppisfynd, en del impulsköpta osv.

De sista tallrikarna som jag har haft de var så jäkla stora! Man åt ju som en stor häst! Gnääääääg ; ) Eller en del låter så högt när man skrapar tallriken!

Men så kom jag över ett gäng samlartallrikar från Gustavsberg ( bilden) av en släkting som tömt sitt  hus och gav mej dem i tron att det var något värde i dem.....

MEEEN icke sa Nicke!

Jag prova en sommar på loppis och tradera,men intresset för dem var klent, men så en dag tänkte jag att man kanske ska använda dem,det är ju lite julmotiv, men de är blåa, bra storlek är det, och de är "tysta", inget högt skrapljud alls!   Perfekt så de används jämt!

Så jag rekommenderar att ta ner samlartallrikarna som gammelmomma eller gammelfarmor har på väggarna och använd dem! Heta tips från bloggerskan!  Ha de gött! ; )

Får tacka min höft!

Hej!
Det går inte lura kroppen hur länge som helst, det har jag fått erfara denna jul. Jag får tacka min rygg och höft som jäklas!
Jobbar på förskola och jag älskar och vara med barnen, det finns inget som kan ge så glad och positiv stämning som barn!
Är ju som ni vet hörisbärare, och jag har vänner som länge undrat hur jag orkar jobba på dagis?    
Som hörselskadad så får man många gånger på en dag "Jobba" mer än dubbelt för bara att höra VAD som sägs...Och lägg till stress och känslan att inte hinna med.
Utevistelse är ju ett stort plus, ute far ljudet iväg och alla får ett litet andrum. 

Mitt i min julledighet protesterar rygg och vä höft och det blir sjukgymnast och doktorbesök, helt sjukskriven 2 veckor för höften och sen sjukskriven 25% för hörseln i 2 månader.  (Höften talar om att jag ska sänka arbetstiden)  
Jag var här hemma och gjorde övningar för höften och när jag tänkte på hörseln så grina jag som aldrig förr.....! Samtidigt som jag var så lättad för att jobba 75% med en pausdag som till en början blir onsdag.  
Jag tänker att de här är ju väntat men redan??? Ville strax inte riktigt acceptera att det är på det här viset. Blandade känslor!
Var också ledsen för det dök upp minnen då jag inte gör som jag vill göra,utan viljan fanns inte alls,man ids inte för man e helt enkelt slut på ork!
Och det var både på jobbet och hemma. Vem tackar mej för det? Ingen.
Så nu jäklar kör vi igång med ett nytt liv,med start imorgon.   Höftjäkeln småjäklas nu med men det går nog över!    Ha de gött! /bloggerskan