del 6

Hej!
Nu kör vi......Med jämna mellanrum åkte vi in till Hörcentralen på koll på D s hörsel,  han fick lägga olika klossar för varje ton som han hörde och det klarade han galant! 
Vid 2 årsålder blev D storebror till V som följde oss på en koll, och han fick göra samma procedur som storebror.... Och det visade sig inte vara en lätt procedur.

När D nått 4 års ålder blev det klart att han hade ingen hörselnedsättning, och det blev en lättnad även om vi i familjen redan anat att där var ingen fara... ju äldre D blev fick han ofta hjälpa mig om jag var osäker på nåt ljud, tala om vad det var jag hörde!! 
Minns också hur han rättade till mig när jag sjöng, jag hade ju helt fel melodi!     Hm, och jag själv tyckte att det lät så bra!  ; ))
All right, då fortsattes det med resor fram och tillbaka till hörcentralen på koll, med V, och vi var många gånger så fundersam och det var ett himla velande om hur var det med V ?     Som liten var han ofta småförkyld och tätt i näsan och i luftrör med jobbiga krupp-dygn och han fick slita ont.

(Minns också hur jag låg bredvid han med lampan  på för att jag var tvungen att TITTA på han eftersom jag var rädd att jag inte skulle HÖRA om han fick för svårt med andningen)

V var också väldigt koncentrerad när han  la pussel, lekte med deg, lekte med småbilarna, "läste" tidningar, m m  och vi kunde skramla på hur som helst och det gjorde honom inget, det gav givetvis starka misstankar.

Vi i familjen gjorde olika tester, som jag såg till att placera V nära ingången då jag visste att någon skulle komma in med stamp och klamp, och då kolla om det blev nån reaktion när denne kom in...
lika ofta blev det reaktion som det inte blev nån reaktion.
Det var ett "svårt fall".
Som förälder kände man sig urdålig när man inte kunde bekräfta riktigt om hur det var med hörseln.
                             forts. följer.        Ha de gott!