Hejsan!
Efter skoltiden har jag i princip haft jobb hela tiden, förutom när jag varit mammaledig.
Första åren var på ålderdomshem och där trivdes jag bra, men till slut lessnade jag på varannan-helg passen som var då. Jag minns att de äldre trodde mig inte att jag hade en höris, de tyckte att jag var för ung, så jag fick visa av hörisen, ibland flera gånger!
En detalj därifrån var att jag hade en viss plats i personalrummet så jag satt vänd med "bättre örat" mot rummet och arb.kamraterna för att höra
vad de sa.
Sedan blev det barnomsorgen och där var det "kända" som jobbade och visste om min situation. Tryggt och bra ställe även där!
Det blev man, barn, hus, giftermål och allt snurrar på med en jäkla fart.
När jag väntade på D`s nedkomst blev det ofta kontroller i slutet p g a risk för havandeskapsförgiftning. Jag blev inlagd ett par dagar innan de satte igång mig. Och där var en sköterska som INTE var förtjust att upprepa vad hon sa, hon skrev på journalen "Hörselskadad!"
"Dum- i huvudet-känslan" fann sig när denne kollade blodtrycket, vilket gjordes var 4e timme dygnet runt. (gissar att det visades högt när det var hon som tog).
De flesta var ju underbara sköterskor.
D blev född en månad för tidigt, och han skulle kollas upp om han hade en hörselnedsättning!
Vid 3 månader åkte vi in på första kontrollen, och då trodde jag att vi befann oss i stenåldern!
Efter 9 mils bilåkande var D inte så intresserad av uppdraget som vi skulle genomföra, utan det var lite gnäll, det skulle ammas och rapas!
Men till sist var det 2 audionomer som hjälpte oss, en satt mitt emot, den andra var bakom oss och jag fick ha D i knät vänt mot henne framför.
Hon bakom hade en skallra som hon skakade med mitt bakom och på vardera sida om oss, sedan slog hon på en trumma på samma sätt.
Hon framför kollade om D visade nån slags rektion på ljuden hon bakom gjorde!! Det var en första koll!
Jag är glad att idag kollas barnen direkt och med hjälp av tekniska hjälpmedel! Ha de gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar