Tips till dig som umgås med hörisbärare!

Hej!
Idag tänker jag skriva om lite heta tips om vad man kan tänka på när man umgås med människor med hörselnedsättning!
             
        Prata tydligt men överdriv inte med gestikulerandet- det känns bara
        kränkande!
   
        Skrik inte- det får bara en att känna sig som en idiot och är än mer
        kränkande!

        Vänd dig till den med hörselnedsättning när du pratar till denne!

        Undvik och ha fingrar i eller på munnen när du pratar!

        Har du mycket och oansat skägg eller mustasch- raka det!

        Om ni är fler än två stycken som sitter och pratar och din mobil ringer så
        gå undan när du ska prata i mobilen- så irriterande och höra eller slösa
        "energi " på något som jag inte behöver höra på!


                        Det var något att fundera på ; ) i kylan som mäter 29 minus!
                                               Ha de gott!   Kram bloggerskan
            

del 7

Hej svejs!
Nu har jag legat på latsidan vad gäller bloggandet, men tar åter igen nya tag!

Tiden gick även på den här tiden ; )  och man försökte göra så gott man kunde för lille V och man förlitar sig ju på audionomen på hörcentralen och de gör så gott de kan........ Och vi hade ju också storebror, jobb, hem m m 
Men hur som helst,  när V var vid 2 halvt år sa han några ord, men han hade också massa ord som bara vi hemma förstod, på dagis tog han ofta frökens hand och visade vad han ville.   Han sa aldrig mamma eller pappa, och min teori är att han hörde inte nån skillnad på "m" och "p" men brorsans namn var bland de första orden.
I övrigt var (är) V en glad, positiv och rolig prick och var som alla andra barn som gjorde hyss och var envis ibland.  
Men det var också så att V var lite blyg, så han var ju inte den som var framme först, eller tog för sig på nåt vis utan förhöll sig lite på sidan för det mesta, så blygseln kunde dölja hans hörselhandikapp många gånger.....

När jag tittar i fotoalbum från den tiden då de var små, kan jag inte låta bli och få tårar i ögonen när man ser bilder från  födelsedagskalas, luciafiranden på dagis, jular m m     Hur mycket missade han av vad som sas och alla sånger och regler på lekarna, jaa listan kan göras lång, men det gick på nåt vis.

Jag kommer ihåg själv då man var och sjöng i kyrkan och dessa psalmer som går så långsamt och man upplevde ändå allt som ett enda ord fast det var en hel mening.
   
Men det som är så charmigt vad gäller barn är att de är så formbar och "gillar läget" så länge inget dumt händer, de är aktiv, härmar varandra och det kan se ut att flyta på som om ingenting är nåt annorlunda alls.....
Det var vad bloggerskan skriver denna dag.     Ha de gott!