söndag 24 januari 2016

Får tacka min höft!

Hej!
Det går inte lura kroppen hur länge som helst, det har jag fått erfara denna jul. Jag får tacka min rygg och höft som jäklas!
Jobbar på förskola och jag älskar och vara med barnen, det finns inget som kan ge så glad och positiv stämning som barn!
Är ju som ni vet hörisbärare, och jag har vänner som länge undrat hur jag orkar jobba på dagis?    
Som hörselskadad så får man många gånger på en dag "Jobba" mer än dubbelt för bara att höra VAD som sägs...Och lägg till stress och känslan att inte hinna med.
Utevistelse är ju ett stort plus, ute far ljudet iväg och alla får ett litet andrum. 

Mitt i min julledighet protesterar rygg och vä höft och det blir sjukgymnast och doktorbesök, helt sjukskriven 2 veckor för höften och sen sjukskriven 25% för hörseln i 2 månader.  (Höften talar om att jag ska sänka arbetstiden)  
Jag var här hemma och gjorde övningar för höften och när jag tänkte på hörseln så grina jag som aldrig förr.....! Samtidigt som jag var så lättad för att jobba 75% med en pausdag som till en början blir onsdag.  
Jag tänker att de här är ju väntat men redan??? Ville strax inte riktigt acceptera att det är på det här viset. Blandade känslor!
Var också ledsen för det dök upp minnen då jag inte gör som jag vill göra,utan viljan fanns inte alls,man ids inte för man e helt enkelt slut på ork!
Och det var både på jobbet och hemma. Vem tackar mej för det? Ingen.
Så nu jäklar kör vi igång med ett nytt liv,med start imorgon.   Höftjäkeln småjäklas nu med men det går nog över!    Ha de gött! /bloggerskan 

2 kommentarer: